Efter nio månader med krånglande vader till och från, med pauser blandat med hård träning för Lidingöloppet, kände jag att det var dax att gå till en massagesession för att se hur det stod till.
Det tog väl cirka 15 sekunder att förstå att det var värre än jag trodde. Patrick sa att det var ett par av de värsta vaderna han känt, full med knutor, hårdnader och allmänt krampande. Det gjorde riktigt ont, och när han körde in en akupunkturnål i en sekund höll jag på att smälla av. Som han sa: du är ännu inte redo för akupunktur, det får vänta! Hade träningsvärk hela dagen efter av massagen...
Nu får det bli paus på löpningen en längre tid för att försöka komma tillrätta med vaderna, och sedan bygga upp långsamt, igen. Ingen större panik egentligen, Stockholm Marathon - som i sig inte känns så viktig - ligger åtta månader framåt, så det borde gå att vila rejält i en/två månader, blandat med lite styrka och massage. Under tiden kommer jag istället fokusera på cykel, simning och stakning, det går att fylla upp programmet med det. Bara jag blir bra i vaderna, jag saknar känslan att springa utan stumma ben...
No comments:
Post a Comment